Wooosh!
Vaknar med världens kaluffs. Inser att jag måste duscha, finns inget varmvatten. Besvikelse. Mamma å ja försöker elda i pannan, de ryker in. Tänker på allt jag måste hinna, får panik och känner mig stressad. Är oduschad, bilen opackad. Måste fara å säga hejdå till morfar, promenera med Tina. Inga extraljus på bilen. Kunde jag köra med de här däcken? Löfte om att laga middag. Får ta tag i det efter att jag hälsat på morfar.
Oj, det är så fint väder ute. Sliter upp all packning för å leta åt nå kläder å de blir ännu mer kaos i min ostrukturerade packning. Ush, fy. Inser också att vi förlorat en hel dag och får ännu mer panik. Pirrar i magen när ja vet att ja eventuellt är tillbaka på innebandyplanen imorrnkväll.
Det är bara att inse, jag har blivit en sån där stressad stadsmänniska (!)