Desireé

Då var den fruktade patientredovisningen avklarad! Men herr S. är ju som en go liten nallebjörn, så varför oroa sig? Fanns saker man kunde förbättra, det finns det iofs alltid. Saker som känns så självklara när orden kommer ur någon annans mun. Men jag antar det är lätt att man blir lite blind och låser sig vid ett perspektiv när man har jobbat så mycket med ett enda patientfall. Jag är iaf bara glad att jag fick gå å sätta mig igen med en känsla av ro i kroppen, samt klapp på axeln å lovord från några klasskamrater.

Har fått återbud till mitt andra pass imorgon. Och jag känner mig så kluven. Jag hinner ju ringa runt till några patienter imorrn under förmiddagen också, jag kan ju eventuellt ha sådan tur så att någon kan komma på så kort varsel. Eller så hör jag om min patient som jag har första passet har tid att stanna kvar, så har jag honom under båda passen? Kommer det isf att räknas som TVÅ patienttillfällen eller kommer det bara att räknas som ETT?

Tänkte att ja skulle sova på saken, men nu när ja vaknat efter min middags-power nap så känn ja mig int så mycket klokare. Ja får nog sova en nattsömn på saken helt enkelt. Vi fick oss ju int nå mycket sömn inatt, Kitty hade damp. Eller rättare sagt, så höll hon en operakonsert för oss. Konstant. Hela natten. Väldigt uppskattat. Eller så inte.

Nu ska ja nog lösa lite i min korsordstidning innan jag beger mig mot träning borta på Röbäck. Jag gissar på att det blir en relativt lugn träning, med tanke på att vi spelar DM-match imorrn, mot Dalens ELITSERIELAG.  Kan ju säga att jag längtar tills den matchen.