Tillbaka till ångesten

Mycket har hänt sedan sist. Vet faktiskt inte vars jag ska börja. Torsdagskvällen bestod av massa blandade känslor, beslutsångest, val och en oerhörd stor klump i magen. Nog är det väl typiskt att allt alltid ska krocka. Men det löste sig till slut å de va väldigt skönt att få vara hemma hela helgen med pussis, mamma, pappa, anki, erotica bowser & tina [v]

Ja å pussis åkte tidigt på fredagmorgon, hasade oss upp halv fem på morron! Inte mänskligt! Bussresan gick dock bara bra, speciellt för min del eftersom ja sov heela vägen :) När vi klev av så möttes vi av snö, en underbar syn! Vi har även fått oss ett kalhygge på gatan, dock inte lika uppskattat. Ja tyck int om att dom ska smälla upp nå hyreshus typ mitt emot oss.... Grrrr....

Mycke har då hunnits med i helgen! Vi har ätit julbord på Laisaliden (tack mammsen för maten!), tagit oss en öl på Stig In, klippt morfar, varit på badhuset, spelat Uno, varit på premiärkväll på "nya puben", varit på Statoil typ 5ggr, gått med Tina å sett skidskytte. En toppenhelg med andra ord! :)

Nu är man iaf tillbaka i stan. Till detta oändliga regn å slask. BLÄ! Har ätit mat hos Tyler ikväll, pussis föräldrar är här å ska julshoppa. Smarrigt med lax! Sen skrämdes jag med att mina utslag kan vara bältros ..... De hoppas ja då verkligen inte!

Sen ha ja verkligen fått nått att fundera på, och det känns som om det är krig i mitt huvud. Vem vinner undrar jag? Det är ett beslut som egentligen vore självklart, men ja kan inte bestämma mig på ett stenkast. Detta behöver ja grunna på...

Nu ska ja iaf kasta mig i duschen å sedan fila på mitt "utvärderingspapper" och oroa mig lite mera inför patientredovisningen. Om inte min patient dyker upp på torsdag... Då är jag KÖRD! Jag är faktiskt stolt över mig själv att ja lyckades koppla bort all skola nu i helgen. Men så fort ja klev in genom dörren så komm allt vällande över mig å klumpen i magen bara växer... Ja ska ge järnet de här sista två veckorna och jag hoppas så innerligt att allt kommer gå galant. Ja vill inte fara hem på jullov med känslan att ja "ligger på gränsen"....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0