Desireé

Idag hade vi preklinik, vilket innebär att vi får vara på klinik och öva olika moment på varandra. Det va en oerhört skön känsla att ta gingivalindex och plackindex och känna att man har full kontroll! Visst, jag är inte helt fullärd och behöver öva lite mer att komma åt molarerna längst bak, men bara det där att man faktiskt har koll och att hon som jag övade på sa att hon kände sig säker med att ha mig som behandlare (: Det är kul att det börjar bli mer praktiska moment i utbildningen! Däremot har jag lite ångest inför när vi ska börja öva att lägga bedövning på varandra. Det känns int riktigt som om man har koll på vars alla nerver och kärl löper å vad dom innerverar och så där, men det kommer bli spännande å se vad dom lyckas bedöva på mig!

På lunchen for jag på akademibokhandeln och skulle införskaffa mig lite pärmar och sånt, så jag får ordning på alla mina papper... Och vad händer då? Där sitter jag; trött, hängig och osminkad vid ett bord utanför bokhandeln. En kille kommer fram till mig..
- tror du att jag har någon chans att kunna få umgås med dig lite framöver?
- va? (säger jag, även fast jag hörde vad han sa.. antar att ja ville vinna lite tid att tänka...)
- njaa, de va inget...
- känner jag dig?
- näe, men jag såg dig igår och tyckte du var jättesöt. Kan vi bli kompisar?
- jag känner ju inte dig...
- okej, sa han och sen försvann han bara.
Jag vet inte om jag ska ta denna händelse som en komplimang eller förolämpning, eftersom killen var typ.... 14 år.... Ser jag sååå liten ut? Eller så kanske han gillar äldre kvinnor?

Har iallafall sorterat in alla mina papper i pärmen och nu sitter jag här vid datorn med min lilla Kitty liggandes bredvid tangentbordet :) Ska ta å börja med nå mat och sen är det bäst å sätta sig å plugga lite innan man drar iväg på innebandyträningen. Det är ledsamt att serien snart är slut och att Micke ska sluta som tränare. Jag måste erkänna att jag var nära att sluta förra året, men gnistan kom tillbaka! Det har jag Micke att tacka för! Han gav mig chansen att visa vad jag går för och den här säsongen har betytt oerhört mycket för mig. Jag trodde aldrig att jag skulle nå så här långt. Jag har aldrig riktigt varit den som gör mål, men tack vare chansen och tack vare mina lagkamrater har jag bevisat för mig själv att jag kan. Det finns ingen annan känsla som klår den känslan som när man får göra viktiga poäng och presterar utifrån sin yttersta förmåga. Jag har klättrat enorma steg den här säsongen, och jag ska nå ännu högre (: