Dagens höjdpunkt

Hej å hå i min låda va ja å mosters dotter har varit duktiga ikväll! När ja kom tillbaka från dagens posttur kastade ja i mig lite mat, sen racade vi iväg till morfar och vi har verkligen storstädat! De blev så fint och fräsht och morfar var så glad över vårt besök, ja tror faktiskt inte han ville att vi skulle fara därifrån... Men nu är jag jädrigt trött, har varit en lång dag idag. Dagen började jag med ett löppass i den kvava morgonvärmen med lilla Tina. Ibland önskar jag att ja hade minst hälften av energin som hon har! Trots den hemska värmen så var de skönt att få komma ut å springa av sig lite innan de va dags för jobbet.. Man blir ganska knäpp av å sitta i den ac-lösa bilen.....

Det har varit jättelite post hela veckan, tar inte ens en timme att sortera upp alla paket och alla brev.. Helt sjukt! Tidigare i sommar var de så mycket att ja aldrig tog mig ut förrän vid halv tre och nu helt plötsligt åker jag iväg kring ett varje dag! Jag hoppas verkligen att det fortsätter vara så här lite post resten av veckan så ja hinner till första Swamp soccer matchen på fredagkväll. Ska bli riktigt riktigt skojj att spela igen, jag vet inte vad det är, men på nått sätt är det en tjusning att springa i lera som når upp till knäna och kämpa för den där bollen som bara tar sig en meter när man sparkar på den :P  Tusen tack till dem som ville ha mig med i laget, jag känner mig hedrad! (: Jag ska göra mitt allra bästa, och lite till! Thats a promisse!




Jag grubblar och grubblar, men vet inte vad jag kommer fram till... Allt skulle va så mycket lättare om sommaren bara kunde vara slut... Jag önskar ja bara kunde vakna upp imorgon och få se gula och bruna löv i träden. Få komma tillbaka till min vanliga vardag, som om ingenting hade hänt.. Ja ska nog sätta mig ner med ett glas mjölk och några pepparkakor, slå en signal till Skåne så löser sig precis allt.  Vilket får mig att tänka på en tavla som hänger hos Mamma Myskos mamma och pappa. Sprit löser inga problem -  men det gör ju inte mjölk heller. Så sant som det var sagt!

Jag känner igen den där känslan.. Känslan när man är så inne i nånting, man vet inte vad man håller på med eller har gjort.... Man kanske har en svag aning, men man vill inte acceptera för sig själv det man gör. Men när man väl får höra det av någon annan, är det som att en klocka ringer.. Och man tänker till lite extra. Så... jag förstår dig. Jag förstår även känslan av att man aldrig riktigt vet vad man har tills man har förlorat det.... Och man ångrar att man aldrig förstod det, förrän det var borta...

Förresten, jag älskar Christer i p3. Hur skulle jag klara mina dagar utan dom två som förgyller min vardag?

Dagens höjdpunkt.

Kommentarer
Postat av: Anonym

vad snäll du är med morfar :)

2009-07-01 @ 23:59:57
Postat av: LIsa

Ska komma å kolla in dig på fredag kväll. Åker bort på lördag så då hinner jag inte. Vad heter ditt lag?

Kram

2009-07-02 @ 15:07:37
Postat av: matilda

oh va gött

2009-07-06 @ 18:50:07
URL: http://punkget.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0