Desireé

Jag är så ledsen, så arg, så förtvivlad!! Att en enda människa kan sänka en så här mycket, de had ja ingen aning om! Hela utbildningen kan fara åt skogen, just nu ser jag ingenting positivt. Jag vill känna att det är en plats där jag känner mig trygg i min roll, där personer möter mig med optimism både i blick och i sätt att tala med mig. Det som kunde ha varit en "information" imorse blev istället nästan till en utskällning. 7 olika meningar, 7 olika formuleringar, 7 gånger samma sak. Jag ville bara säga "Jaa, jag fattar. Jag ska aldrig mer skriva ut på skrivaren." Bara kritik, kritik, kritik. Du måste göra så och så och så. Jag är här för att lära mig! Kan du inte visa mig hur jag ska göra då istället för att få mig att känna mig som världens mest odugligaste människa?! Lämnade kliniksalen med tårar i ögonen, mest pga. min irration och uppgivelse över att detta ska vara en utbildning och inte ett ställe för färdiga hygienister som ställs inför prov!

Dessutom när jag vet att jag inte är världens mest odugligaste människa när det gäller det här! Jag kan! Och jag har fått beröm från annat håll, så innerst inne vet jag att jag inte ska ta till mig. Stor del av allt detta är ju bara så som hon är som människa. Man ska ta henne med en nypa salt. Men jag klarar inte av att få kritik hela tiden, jag måste få respons och konstruktiv kritik och inte bli lämnad i båset utan att veta vad nästa steg är..

Nu är jag iaf hemma å håller på att koka mig nå ägg till lunch. Sen skippar jag eftermiddagen, jag orkar inte trampa tillbaka till skolan efter detta. Dessutom had ja tänkt ta tag i pluggandet eftersom det är tenta snart. Och det är så mycket att plugga in så jag blir bara cp när jag tänker på det.... ! Så efter mina ägg ska ja kasta in tvätt i tvättmaskinen, koka mig kaffe, hälla i mig en red bull, slå på mix megapol och dyka ner i kariologipapperna!!!

/Dessi