Desireé

Jag fattar inte. Jag är så nere, så deprimerad, så osocial och helt inne i mig själv och mina egna tankar. Det känns som om ja inte ens "lever själv". Som om ja sitter nånstans å tittar ner på mig själv, ungefär som en Sims-spel... Jag ser mig jobba, ser mig komma hem, ser mig lägga mig i sängen. Skäller på mig när ja inte tar tag i saker och får ordning på all oreda och kaos. Men jag kan som inte "göra någonting". Det är som om ja bara går på automatik...
Någon som känner igen känslan?

Man har ju helt enkelt sina bättre och sämre perioder; ibland när man uppe i det blå, ibland nere i dyn. Man får helt enkelt bara försöka förstå sig på hur man ska hitta gnistan och motivationen att kämpa sig upp ur den där djupa dyn. Vad det är som gjort att man har hamnat där...

Nu ska ja lägga mig i sängen å skrika i en kudde, sen ska ja ägna en stund åt min söta älskade kissekatt. Sen ska ja röjja upp här hemma, handla, byta om och sen väntar en riktig mys-fredag!

Förresten, fick punktering idag. Men tanken på den stackars postiljonen vars bil rullade ner i en å, gjorde att ja liksom "jaha, då är de bara att byta".  Vanligtvis hade jag nog reagerat me att svära inne i postbilen, slå lite på ratten och desperat knappat på telefonen tills ja fått tag i någon som kunde hjälpa mig. Hur som helst så är jag glad över att det inte var  min postbil som rullade ner i en å.

Jag måste ju bara få skryta på den duktiga snickaren, pappi har ju hunnit hur mycket som helst på bygget under veckan som ja va borta! Kolla här! :)

Före:


Efter:


Mamma, pappa & Tina lastade Golfen och släpet fullt med grejer till stugan å lämnade ja å lilla mys-Kitty ensamm hemma. Nu har dom hur mycket som helst på Loppis där, så far dit och fynda vettja! (: Efter jobbet idag så for ja ner till dammen och försökte få upp en storfisk, men icket.... Dom e storbjudd i dammen! Sen hjälpte jag morfar att handla och sen har ja faktiskt int gjort så mycket... Grejjat på lite här och där...

Sen så bannar jag mig själv att ja liksom gett upp träningen.. Ja va ju på g där ett tag, men sen vet ja int va som hände. Eller jo, ja fick semester ;P Hur som helst.. Laisalidenloppet på lördag. 1.5 mil i fjällterräng... Ska man fara dit otränad och hoppas på att gå i mål ändå kanske? Kan ju vara en bedrift :)

Fyndet jag gjorde ikväll i rummet gav mig ett stort leende på läpparna. Jag säger bara; håll hårt om era vänner!

Min Kitty måste för övrigt vara den goaste katten som finns. De här nätterna ja nu har varit hemma har hon legat högst en centimeter från mitt ansikte <3 Hon följer mig vars jag än går och ligger just nu vid min sida och spinner högt [v]

Livet är verkligen som en bergochdalbana! Hela veckan har varit så långsam, så seg, så trög och varit asjobbig. Men nu är det äntligen slut på arbetsveckan!! Men vad vi haft roligt under sorteringen, ojoj (: Mina kakor tog slut på en och samma dag, kvar var det bara en kryptisk lapp "Det smakade bra, Dessan! Vi vill ha mera! S.O.T"

Här hemma grejar vi med den nya stereon och mammas nya I-pod. Det ska installeras och det ska hämtas programm, de ska testas och framförallt.. Stereon ska testas med höög volym! Medans mamma å pappa sitter i köket å ska registrera I-poden så sitter ja här å försöker bara få tiden att gå lite snabbare....

Men snart..... <3

Jag är laddad! Väskan är packad med massa kläder, skor, en stor rulle silvertejp och spritflaskan! Är så grymt taggad på att kasta mig efter bollen i djup lera och sedan somna helt utmattad! Jag ber så innerligt till postguden att det är lite post imorgon, vill inte sitta å stressköra ner till Storuman.... Men det blir morgondagens bekymmer!

Jag kan för övrigt berätta att jag nu är en oerhört nöjd användare på spotify. Trodde livet var slut när man inte längre fick tag på gratis musik, nu ska ja bara försöka installera så ja kan föra över musik på min i-pod också (:
 
Idag har de hänt sorgliga grejer; bilolycka uppe vid Umfors och en person här i Hemavan som avled inatt... Alla tankar till de nära. Även fast man inte känner folk jättebra så blir det som att man känner med dom, oerhört mycket. Kommer kännas konstigt att lägga posten i brevlådan, när han inte finns längre... 

Ingen sammanhängande text blir det ikväll, men så är det när man har hundra grejer i huvudet som ploppar upp sekund efter sekund. Ja kan bli så glad för så  lite! Snälla Emil skickade upp flera "tummar" till mig med åkeriet idag, mina andra måst ha varit väldigt gamla för dom där var verkligen super! Jag är så glad att det är så trevliga människor på posten och på terminalen, dom skänker mig verkligen mycket skratt och glädje. Tusen tack till er! Det är så rogivande å stå å sortera posten och ha roliga människor att prata med, fast då  har vi ju kanske lite dålig humor också... Haha! Men dock så blir de riktigt ensamt när man väl sätter sig i postbilen och ska åka iväg, då är det bara jag och miljoners tankar....

Sen så har jag ju gjort världens godaste mat idag, palsternacksoppa är det bästa som finns! Helt klart min favorit! Tack till Dig <3

Jag längtar så mycket tills imorrn.....