1-0

Yeey, seger med 1-0. Matcherna vi spelar är rätt korta (en halvtimma), vilket gör att varje räddning är superviktig. Vår målvakt gjorde en kanonräddning precis i slutsekunderna -herreguuuud. Är betydligt mer nervös när jag sitter i avbytarbåset än då jag är på planen, ägnade halva matchen åt att vara nervös då jag blev utskickad från plan pga. att jag saknade benskydd. Typiskt. Men jag stod för assisten och kan somna gott ikväll.

Fortfarande slemmig i hals och näsa, längtar efter dagen då jag är helt symptomfri. Det känns som om livet stått stilla för mig nu i tre veckor och sen hinner man ju fundera så mycket då man bara sitter hemma och kurerar sig. Inte bra, då jag har lätt att hispa upp mig och lätt att få ångest över saker och ting.

Släkt och vänner åker till Lycksele i helgen för lite badhusmys. Då jag fortfarande inte är i form och har ett rum att göra klart så åker jag & pussis till Forsmark för att göra klart dröm-rummet. Sen så är det vi som passar Tina i helgen, blir alltså en myspys helg med tapetsering tillsammans med hund och katter.

Men innan helgen har jag en arbetsdag att göra klart. Inte så taggad, kommer bli en väldigt stressigt imorgon. Vi är kort om folk och har massa patienter. Lite surt att det ska bli så himla mycket en dag som jag bokat frissörtid för att få fason på hårskallen som jag totalt förstört med en tonfärg jag trodde skulle bli så himla bra. Så det blir att avboka den, crap. Typiskt min tur också. Men jag har ju "bara" duschat 7ggr sen i måndags, förhoppningsvis nöts det ur fortare än fortast.

Det är konstigt hur mycket av min självkänsla som sitter i håret. Kan den inte ha suttit i lillfingret istället, för mitt lillfinger är ganska perfekt. Eller nått.
Svammel svammel, godnatt med er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0