Man ville ibland till Kina.
Hej hallå dagboken.
Idag har jag träffat en tandhygienist som blev färdigutbildad förra året. Nästan alla som man träffar är inte nöjd med utbildningen, hon sa att de hade klagat, klagat och klagat. Vår klass har också klagat, klagat och klagat. Och mycket av klagomålen har varit konstruktiv kritik, vi kanske var för "snälla" helt enkelt... De här två åren har varit de jobbigaste i mitt liv, och det finns inga ord som kan beskriva hur skönt det är att man snart är färdigutbildad. Om jag fick göra nånting annorlunda i mitt liv, så skulle det vara just den där skolan... Det har varit så stressigt, intensivt och krävande. Men vilken utbildning är inte det? - tänker ni nu.. Det finns nog ingen ubildning som är "lätt", men jag lovar er -mycket kan förbättras på den instutionen. Ibland ville man bara sjunka genom jorden och komma ut i Kina. Men vi har klarat det, med huvudet högt. Och jag är så oerhört stolt över alla i min klass - vi är värda guldmedaljer allihopa! 
Hipp hipp hurra!
När Mona har slutat jobba så ska vi fara till 55-åringen på kalas, en mysig avslutning på denna torsdag! Sen är det bara en halv dag tills man får göra helg. Tack gode gud för det! Jag har varit helt slut på denna vecka, jag fattar egentligen inte hur jag lyckades ta mig upp från madrassen igår för att göra ett löp-pass. Ibland är jag envis :)
Nu ska jag hänga upp lite tvätt och sedan ta och fundera lite över livet. Jag tänker bra när jag hänger tvätt.
