fjdkgh
Startade från Hemavan 18.00 ikväll å ja va int hemma på Selfors förrän 21.40, fyyy fan! Det snöade som tusan, jag såg inte ens plogpinnarna och jag var så rädd att jag skulle ligga i något dike vilken sekund som helst. Letade jättelänge efter en parkering som inte var igensnöad så jag inte skulle bli påkörd av någon bakomvarande bil. När jag insåg att jag faktiskt hade tagit mig över till Norge tog jag in mitt sikte på Umskards-parkeringen. Såg fram emot att stå där och vänta ut det värsta. Men då sätter jag såklart fast lill-golfen på parkeringen... Och golfen satt verkligen fast. Jag skottade och skottade och skottade.. Skottade lite till, men jag tog mig ingenstans.
Ställde mig på vägen för att stoppa någon bil, men det var helt dött ute på stora vägen. Till slut fick jag syn på några helljus långt borta. Yeeees tänkte jag! Men då svänger ju bilen såklart in i en korsning ett par hundra meter bort.... Ger upp och ska traska iväg till golfen igen, men jag vänder på huvudet och ser att det lyser från en bil vid den där korsningen. Springer som tusan och hinner dit innan bilen åker iväg. Får skjuts tillbaka och hjälp att få loss golfen..
Så otroligt skönt att komma in i krypinnet!!!
Helgens Duvan var helt klart minnesvärd. Linda Bergs lag hade nog världens stoltaste lagledare och vi hade nog skrattat mest av alla lag sammanlagt. Vi hade prickskytt på hjälmar o flaskor och skrattade gott borta på Frasses. Surt att åka ur, surt att behöva få höra kommentarer om "fel lag". Surt att måsta känna sig som en svikare och som en fiende. Men summa kardemumma. Jag hade det roligt med Linda Bergs lag.
alltså... jag brukar då inte duscha med trosorna på......
Nu är man tillbaka i "verkligheten", imorgon ska jag tillbaka till arbetet och smälta förlusten. Saknar katterna gör jag också. De fick stanna hos Anton i Lycksele. Men jag vet att de trivs, o de måste ju få vara hos pappa någon gång också :)
