Tisdag
Jag känner mig oerhört tacksam över att kontorsledaren erbjöd mig ledigt idag när jag hade så mycket att ordna, det snurrar inte bara lite i huvudet just nu.
Körde iallafall över golfen till hemavan igårkväll, eller smög över den kanske jag ska säga. Nu är den trygg. Och imorse hade jag telefonmöte med försäkringsbolaget, de pengar som jag lagt ut på läkarvård, sjukhusbesök och medicinering/apotekvaror får jag tillbaka. Sen om två år blir det bedömning på eventuell ärrersättning.
Liftade tillbaka till norge och sprang in på banken där jag bokade en rådgivningstid, attans att jag inte fick den tiden idag när jag liks var ledig men jag fick tid redan imorgon.
Sen så hade jag ju tid hos läkaren för bortdomningarna och det var alltså totalt ovärt. Fick nästan vänta en timme på att få komma in och efter fem minuter hade han konstaterat att antingen går det över eller så är det en livslång skada på det perifiera (nånting) nervsystemet. Blir det värre skulle jag komma tillbaka.. Jag bokade ju faktiskt tiden pga att domningarna hade spridit sig till fler fingrar. Lite lätt uppgiven promenerade jag från havmann-området hem till selfors.
När jag kom hem blängde jag surt på cykeln innan jag hoppade upp på den. Trampade iväg till sjukhuset där jag fått min akutvård för att hämta min cd-skiva med röntgenbilderna. Så nu sitter jag och försöker förstå mig på visningsprogrammet så jag kan se brotten i käken, men det var då inte det lättaste. All heder till alla världens radiologer!
tänder ett ljus för faster ellen, vila i frid ♥
